måndag 23 april 2018

Tematrio - Världsböcker

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser. Den här gången är temat som följer:

"Berätta om tre böcker ni själva vill kalla världsböcker!"


Svårt! Vad är "världsböcker"? Böcker från olika världsdelar (realism)? Eller böcker från olika världar, andra planeter (fantastik)? Eller världens mest lästa och omtyckta klassiker? Väljer verklighetsflykt med böcker från andra fantasivärldar än den på vår planet.👽 För den firade vi ju faktiskt igår med Jordens dag.😊


Samvetsmakaren av KG Johansson
När Aly är sjutton år gammal tar hans liv en annan vändning och han kastas ut i ett myllrande imperium i Vintergatan. I sitt kommande arbete möter han många olika koloniserade världar/planeter.
"Ett par standardmånader hade gått men vädret var sig exakt likt. Curia är ju en måne och har inga årstider; förvirringen med 667 Cc:s bana kring sin sol, och Curias bana kring sin planet, en bana som dessutom slingrar runt kring ekliptikans plan, gör att ingenting hinner stabilisera sig. Klimatet är ett slags evig försommar med rödaktigt ljus både från solen och från den enorma planeten som ibland hänger rakt ovanför ens huvud[...]"

Alba av Kristina Hård
Alba ingår i en forskningsgrupp som har färdats till en okänd planet. Deras uppgift är att samla fakta om planeten, men prövningarna blir större än anat.
"Så lite vi visste, så fyllda av vetenskaplig prestige, när vi drog på oss våra skyddsdräkter, klev ut från bergets innanmäte till solskenet och fann oss stå uppe på en främmande högplatå. Från en kaotisk Jord till en avlägsen, eftersatt och glest befolkad del av den här planeten. Hade allt blivit annorlunda om vi tagit kontakt med dem från början?"

Googolplex av KG Johansson
Hmm, ännu en Johansson, men det kan inte hjälpas.
Jack reser tillsammans med en grupp kolonister till den avlägsna planeten Shylock för att bygga en ny värld. Jack har en speciell förmåga att manipulera DNA. Och dessa varelser från andra universa, multis, vilka är de egentligen?
"Bland de obligatoriska minnena, den allmänna skolning som alla bar med sig, hade Jack bilder av teknologi från den gamla tiden. Tiden före multis.
   Den teknologin var hård och obeveklig som den metall den var skapad av. Den hade gått under med sin tid. Jack mindes holos av hur imperier föll och hur torn och katedraler av stål sprängdes, rostade sönder eller monterades ned. Men det fanns en gräns för hur mycket stål som kunde återbrukas. Och när oljan tog slut, den blandning av kolväten som hade använts som bränsle så länge lagren räckte, tog också stålets tid slut.
   Och sedan kom multis." 


Happy World Book Day!


"A book is a dream that you hold in your hands."

― Neil Gaiman



söndag 22 april 2018

En smakebit på søndag: Föreningens tid

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Hämtar idag smakbit från nyligen avslutade Föreningens tid av Leif Selander. Sidan 149-150 och platsen är en av Hagia Sofia-katedralens balkonger:

   "HALVDAN!"
   Förskräckt hade Halvdan vänt sig om och stirrat på Markus. Med lyfta händer, med en liten kniv i handen, hade han sedan gått i en cirkel runt Markus och springande gett sig därifrån. Förvånat hade Markus stirrat efter honom. Beteendet var helt olikt Halvdan. Normalt skulle han börja gorma om alla orättvisor. När Markus såg vad han hade ristat in, började han springa efter idioten för att strypa honom. Inskriptionen löd: Halvdan ristade dessa runor. Gardets hövding. Halvdans steg ekade i den stora kyrkan när Markus sprang nedför trappan. När han kom ner till den undre våningen upphörde stegen. Vid ingången stannade Markus och tittade sig omkring. Av Halvdan syntes inget. Han skakade på huvudet när han tvekande började gå tillbaka till balkongen.
   Väl där hade han försökt sudda ut det Halvdan hade skrivit. Sista delen av texten var bara markerad. Den första delen gick dock inte bort. Han svor ljudligt när han gick tillbaka till förläggningen. Att rista in runor i Guds hus var för Markus den grövsta förolämpningen mot allt som han trodde på.

Väringagardet har bildats och ett år har passerat sedan slaget om Konstantinopel. Markus tillhör Romerska rikets krigshär och är livvakt åt Konstantinopels kejsare. Halvdan är fortfarande ett problem, beter sig skumt, är inte där han ska vara och vandaliserar dessutom i smakbiten ovan. Denna runa (eller viking graffiti av typ "Kilroy was here") finns det en motsvarighet till i verkligheten. Denna menas med dolk eller svärdspets vara ristad av en livvakt med ett namn som uttytts som Halfdan, som kanske lätt utled på att stå på vakt för kejsarinnans räkning ägnade sig åt detta klotter någon gång under 1000-talet. Hagia Sofias runinskrifter.

Hagia-sofia-viking
Graffiti presumably inscribed by Viking mercenaries on the second floor of the Hagia Sofia.
By Not home at English Wikipedia [Public domain], via Wikimedia Commons


Äventyrsromaner i historisk miljö som denna borde ärligt menat få en större läsekrets, förtjänar det verkligen. Uppfattas det som en relativt "smal" genre med vikingaromaner? Tror det gör så. Själv vill jag bara läsa mer av liknande typ som denna. Föreningens tid är den tredje och avslutande delen i Väringasagan, har naturligtvis läst de föregående två delarna. Rakt igenom en riktigt bra bokserie.

Fler smakbitar hittar man idag länkar till här.


Happy Earth Day
May the forest be with you!


"Look deep into nature, and then you will understand everything better."
 - Albert Einstein 
animated-butterfly-image-0017


fredag 20 april 2018

Läser för närvarande, kollar i backspegeln och planerar löst framåt


Läser för närvarande:

Ondskans ansikte av Mats Ahlstedt
Eldsystrar av Susanne Boll
Ögonvittnet av Anna Bågstam
Be inte om nåd av Martin Österdahl


Utläst:

Föreningens tid: Väringasagan Del 3 av Leif Selander
(Smakbit kommer nu på söndag och recensionen på onsdag den 25 april)


Alla dessa fantastiska böcker ...



Dagens bokpost 2/2: I egna händer


I egna händer
av Cecilia Sahlström


Japp, ännu en bok kom med posten idag. En riktigt intressant och såklart välkommen överraskning!

Har ju tidigare läst Vit syren, författarens första bok om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker. Det var en väldigt tankeväckande - om än otäck! - kriminalroman med en sorts realism och djup människokännedom som gjorde den extra läsvärd. Därför ser jag mycket fram emot att läsa denna uppföljare i serien.


Innehållsbeskrivning:

"De blåvita banden på Västra Sommarstadens koloniområde står i bjärt konstrast till höstens lugn och varma färger.

En man är funnen död. Mördarens tillvägagångssätt känns på samma gång impulsivt som beräknande. Kommissarie Sara Vallén vid Lundapolisen som bara dagar tidigare vittnat mot den man som misshandlat henne ska i tomheten som vittnesmålet lämnat efter sig hitta kraft att utreda mordet.

Den mördade visar sig vara en socialsekreterare. Hans krets beskriver en svärmorsdröm: empatisk, social, lojal och klok. Men Sara anar oråd. Ingen människa kan vara så änglalik. Och om han så vore – varför skulle han då ha mördats?

Det uppdagas att föräldrarna till offrets flickvän tyckte att han var allt annat än en passande svärson och ju djupare polisen gräver i hans relationer, desto mörkare hemligheter kommer i daga."


Om författaren:

"Cecilia Sahlström använder sina erfarenheter från polisyrket och socialtjänsten för att göra upp med djupt rotade fördomar. I egna händer är den andra boken om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker. Sahlströms debut, Vit syren, blev väl mottagen som en drabbande och trovärdig kriminalroman."


ISBN: 9789176298206 | Utgivningsdatum: 2018-04-11| Första recensionsdag: 2018-04-18


Tack för rec.ex Bokfabriken!


Dagens bokpost 1/2: Ögonvittnet


Ögonvittnet
av Anna Bågstam


Denna deckare som kom med posten idag var väntad. Det här med att huvudpersonen beskrevs som "smart, rolig och ofullkomlig hjältinna" lät bra tyckte jag. Att boken dessutom lär vara tempofylld och spännande känns ju även det helt rätt, förstås. Sånt tackar man inte nej till. Nu får lövkrattan vila sig. Igen.


Innehållsbeskrivning:

"Ett brutalt mord har begåtts i pittoreska fiskeläget Lerviken vid Öresund. En kvinna har avrättats och fått sina ögonlock upptejpade. Mordet sker dagen efter att Harriet Vesterberg flyttat in i sin pappas hus, ett stenkast från brottsplatsen. Plötsligt är Lerviken långt från den idyll där hon tillbringade sin barndoms somrar. Harriet har precis lämnat Stockholm och en havererad kärleksrelation bakom sig för en nystart som utredare hos polisen i Landskrona. Men hon förstår snabbt att hon inte är så välkommen på stationen som hon hade önskat och att hennes idéer inte uppskattas. Hon bestämmer sig för att gå sin egen väg, men den leder in henne på ett spår som hon snart desperat ångrar att hon började följa. Kan mördaren vara någon hon känner?

Ögonvittnet är en tempofylld och spännande deckare som utspelar sig i Öresundstrakten, med en smart, rolig och ofullkomlig hjältinna som huvudperson."


Om författaren:

"Anna Bågstam är född 1977 och uppvuxen i Solna och Danderyd. Hon jobbar som jurist på Sveriges Riksdag och bor söder om Stockholm med man och tre barn. Förutom litteratur håller hon på med måleri, tränar boxning och kampsport. Idén till debuten, ljudboksserien Stockholm Psycho, föddes under en skrivarkurs på Folkuniversitetet."


ISBN: 978-91-1-308313-1 | Utgivningsdatum: 2018-04-05| Första recensionsdag: 2018-04-23


Tack för rec.ex Norstedts!


torsdag 19 april 2018

Helgfrågan v. 16



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Vindarna vajar friskt kring Svenska akademin och nu är det bara 11 ledamöter kvar. Den ständige sekreteraren Sara Danius tvingades ju avgå. Vad tycker ni om detta?

Bonusfråga: Sara har är ju som bekant förtjust i knytblus, har du något plagg du gillar speciellt mycket?"

Kanske borde alla ledamöter avgå, möjligen blir det lugnast så? Annars ska det väl sjabblas i all evinnerlig tid om vem som gjort och sagt vad i den där dokusåpan. Media lär väl då fortsätta frossa i intrigerna, kan väl inte vara något vidare bra? Troligen inte tillräckligt med det där nya komplementet.

Men, men... är knappast rätt person att ha åsikter om Svenska Akademien, huruvida ständige sekreteraren skulle ha varit kvar eller ej i denna soppa, hade hon själv verkligen velat stanna kvar?

Är inte så nobel av mig, saknar kanske även snille och smak, har aldrig använt knytblus, favoritplagget är jeans.👍


tisdag 17 april 2018

Veckans topplista v. 16 – Gula böcker

Dags för "Veckans topplista", som på tisdagarna arrangeras av Johannas Deckarhörna.

Den här gången formulerar Johanna veckans tema såhär :

"Den här veckan fokuserar vi på bokomslag i samma färg som vårsolen: den dominerande kulören ska vara gul!"

Fuskar lite med King och Christie (kanske även Ohlsson), där ju faktiskt det svarta och gråa dominerar. Men Careys och Axelssons bok är i varje fall riktigt gula, utan att vara fula. Då blir det så här (ingen inbördes rangordning):

  1. Flickan med gåvorna av M.R. Carey
  2. Huset på udden av Agatha Christie
  3. Sjuka själar av Kristina Ohlsson
  4. Dolores Claiborne av Stephen King
  5. Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

Och ja, bokomslagen ser ju ut på detta viset:








måndag 16 april 2018

"Bortom portalen 2: en novellantologi från Fantastikportalen" av Oskar Källner, Jenny Green, Anna Jakobsson Lund, m.fl.

Bortom portalen 2: en novellantologi från Fantastikportalen av Oskar Källner, Jenny Green, Anna Jakobsson Lund, m.fl. Fafner Förlag. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789188511850

"Mystisk örtmagi, interdimensionella brottsutredare, religiösa cyborger och isögda helveteshundar. Fantastikportalen presenterar stolt sin andra antologi med tio noveller från några av Sverige vassaste fantastikförfattare"

Tvåan i titeln betyder naturligtvis att det finns en första Bortom portalen också, den första utkom 2016. Dessa två antologier kan man förstås läsa oberoende av varandra och i båda har vinnande bidrag från Fantastikportalens stora novelltävlingar publicerats, tillsammans med noveller från förlagens författare bakom fantastikportalen (en sammanslutning av nischade förlag inom fantasy, dystopi, science fiction och skräck). Hade för egen del inte läst den första antologin, men absolut kommer jag att göra det, för denna tvåa gav mersmak.

Noveller som ingår i Bortom portalen 2:

Krafttider - Jenny Green
Revan - Anna Jakobsson Lund
Den andres val - Christian Gripenvik
Levande död - Gabriella P. Kjeilen
Porten - KG Johansson
The Hang Man - Hans Olsson
Familjegrejen - Camilla Olsson
Attentat mot Kreomen - Eva Holmquist
Jazztimmen - Didrik och Lupina Ojala
Dödens ängel - Oskar Källner

Av dessa är de vinnande bidragen: Krafttider av Jenny Green, Den andres val av Christian Gripenvik, Familjegrejen av Camilla Olsson.

I sin helhet bjuder novellsamlingen på ett brett spektrum fantastik. En väl vald stjärnmix ur vilken jag tror de flesta kan hitta sina alldeles egna favoriter, som känns lite extra tänkvärda och underhållande.

Den tydligaste klart lysande stjärnan för mig blev Jazztimmen av Didrik och Lupina Ojala. Helt suveränt skickligt skriven (stor i sin litenhet), en gripande stark historia som berör, den tar jag såklart starkast med mig i minnet. Vill inte nämna så mycket kring handlingen (svårt att göra det för korta noveller, utan att riskera spoliera), men gillade verkligen allt; dystopin med drag av Boyes Kallocain (en favoritklassiker!), hur karaktärerna gestaltades, miljöbeskrivningarna, händelseutvecklingen, dramat, det effektfulla slutet... japp, helt salig, med lite blött i ögonvrån där på slutet, wow! Så skall en lysande bra novell vara, enligt mig. Big Feelings.
Den andra stjärnan som gnistrade till extra för mig var Den andres val av Christian Gripenvik. Detta är en sorts science fiction-novell med dystopiska visioner som ligger nära vår tid. Välskriven historia, tänkvärd och intressant. I ett tidigare blogginlägg kan man läsa en smakbit ur novellen här.
Smålustiga The Hang Man av Hans Olsson och kusliga Familjegrejen av Camilla Olsson var också två noveller jag fastnade sådär extra för.

Alla utom en av novellerna (Revan av Anna Jakobsson Lund) lär inte ha publicerats tidigare, men Porten av KG Johansson kommer nog de som läst författarens roman Svarthunden att känna igen (även om det är en annan konstruktion).

För övrigt inleds boken med ett utmärkt förord av Anna Jakobsson Lund och Eva Holmquist. Kan då till sist bara intyga att novellantologier som denna helt riktigt ökar möjligheten för att upptäcka nya intressanta författarskap, och såklart; nya spännande världar... bortom portalen. Rekommenderas varmt!

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
BokusHäftad
Adlibris: Häftad
CdonHäftad


söndag 15 april 2018

En smakebit på søndag: Bortom portalen 2

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Avslutade i veckan Bortom portalen 2, en novellantologi med utgivningsdatum i morgon (16/4). Det rör sig om fantastik i form av fantasy, science fiction och skräck. Flera favoriter har jag såklart hittat. Bland de topplacerade blev mitt andraval (varifrån idag smakbiten hämtas) Den andres val av Christian Gripenvik. Novellen är en av de vinnande bidragen som en jury (med "Snille och smak", på riktigt!) valt ut i Fantastikportalens novelltävling 2017, och som därmed sen hamnat i denna antologi. Sidan 47-48:


"Rektorns kontor är stort, som det anstår en människa med makt. Redan sekreterarens rum tar upp lika stor yta som ett ordinärt klassrum, och genom sidodörrarna anar man flera lika spatiösa lokaler, med bekväma soffgrupper och terminalbord. Medan sekreteraren sätter handen för örat och informerar rektorn om min närvaro ser jag på ett par unga människor som sitter och blundar vid varsitt bord. Lever de ens? Är det bara de sista spastiska resterna av deras själar som styr fingrarnas vals? En av dem pressar handleden mot bordsskivan innan han reser sig, utloggad ur gemenskapen, själsresterna löst drivande innan de gungar till ro i nästa trygga kollektiv; det svaga ljuset från tangenterna slocknar och människan, om man nu kan kalla dem det, lämnar rummet."


Vilken novell som blev mitt förstaval som toppfavorit återkommer jag till i min recension här på bloggen i morgon.


Fler smakbitar hittar man idag länkar till här.


lördag 14 april 2018

"Stalpi" av Stefan Spjut

Stalpi av Stefan Spjut. Boken lästes som pocketformat och kom från den egna bokhyllan.

"Spänning i norrbotten!

Stalpi är ett av de samiska språkens många ord för varg. Det är namnet på den grå skepnad som kommer om natten och sprider förödelse i renhjorden, och när Stefan Spjut nu återvänder till familjen Myréns sällsamma souvenirbutik i Kiruna, är det kring spåren från denna smygande skräck som berättelsen kretsar.

En varg som sprungit över gränsen till ett land där han inte får vara fångas in och transporteras söderut. Men bilen når aldrig fram och för karlarna som kommit i beröring med djuret går det illa. Anders lider av minnesförlust och den fasansfulla gestalt som förföljer honom i hans mardrömmar tycks hela tiden komma närmare och närmare. En morgon ligger en främmande kvinna i hans säng. Hon är mager och skön som en gammal huldra och när hon ber honom att följa henne norrut kan han inte säga emot.

Susso har släckt sin kryptozoologiska hemsida och flyttat till ett ensligt beläget hus i utkanten av Vittangi. Gudrun känner inte igen sin dotter längre och orkar inte med att besöka henne. Men är det sin flicka hon är rädd för, eller den vidriga ekorre som svansar omkring henne som ett annat husdjur? I tio års tid har hon gått omkring och väntat på att den skenbara frid som präglat hennes tillvaro ska klösas sönder. Och nu händer det. Barnarövaren Lennart Brösth rymmer från psyket och Gudrun tror inte att han har glömt vem det var som förintade hans sekt.

Under tonåren satt Diana och Susso praktiskt taget ihop. Sedan tappade de kontakten helt. Diana flyttade till kusten och utbildade sig till läkare, Susso stannade kvar och blev ingenting. Förutom trolljägare förstås. Det var i alla fall vad tidningarna kallade henne och när Diana far hem till henne, efter att ha stött ihop med hennes nervösa morsa i parken, räknar hon inte med att känna igen den människa som en gång var hennes syster. Diana vet inte om att hon ger sig in i något som hon aldrig kan komma ur och att hennes handlingar kommer att få förödande konsekvenser för de människor hon älskar mest.

Stalpi knyter an till Stallo och formar sig till en fasansfull andra del i den norrbottniska legenden om Susso Myrén och den förbannelse som vilar över hennes familj.

Den som tror på troll är bara konstig, säger Gudrun, den stackare som vet att de finns är rent förbannad."

Då jag läst Stallo (titel länkar till tidigare bokomdöme här på bloggen) var det ingen frågan om att uppföljaren Stalpi stod på tur. Var väl nu inte alls så bra som föregångaren, till viss del upplevde jag Stalpi bara rörig, men till viss del ändå riktigt bra och underhållande. Tror absolut det är en fördel att grunda med Stallo först, innan man ger sig på andra delen. Det är nog något väsentligt som kan gå förlorat annars.

Efter tio år rymmer "sektledaren" Lennart Brösth från psyket och Gudrun befarar att han skall komma att hämnas de som förintat hans sekt. Hon oroar sig för dottern Susso som isolerat sig tillsammans med den mystiska ekorren (riktigt förtjust i hur denna ekorre gestaltas!). Mor och dotter har tappat kontakten och Gudrun blandar in Sussos barndomskamrat Diana, då hon själv inte tycks förmå sig till att ta reda på hur Susso har det. Gillar hur karaktären Gudrun framställs, med både styrkor och tillkortakommanden; rättfram, tillbakahållen, fegt ängslig och lite modig på samma gång. Rolig karaktär! Diana blev dessutom en ny favorithuvudkaraktär i denna uppföljare. Tyvärr råkar hon riktigt illa ut då hon försöker återuppta kontakten med sin gamla kompis Susso. Var inte lika intresserad av Anders del av historien, just dessa delar var de som kändes röriga, för många att hålla reda på, höll samman lite dåligt, tappade intresset rätt snart. Att dessutom en del av karaktärerna runt Anders talade norska stoppade nog upp en aning. Det är förstås inga problem att läsa norskan, men det blir ju ändå inte samma tempo som för övrigt när man läser det.

Saknade lite de detaljerade beskrivningarna som fanns i föregångaren, här var mer sparsmakat vad gäller det, och andra delen har följaktligen även ett färre sidantal. Tror man kan tycka väldigt olika om just sådant som gäller det detaljerade, för mig förhöjde det i varje fall helhetsupplevelsen av Stallo.

Slutet kändes öppet för fortsättning, och kommer det en fortsättning så visst läser man även den, förutsatt att huvudsakliga spelplatsen fortfarande är Norrbotten då förstås.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5